De levde i sina egna världar inuti sina små huvuden, där allt var perfekt eller fel, vad de än tänkte sig för stunden. Framtiden och dåtiden var inget de spekulerade för mycket om utan de var bara där. I denna stunden mitt i ingenstans.
De flesta människor hade väl valt att försöka ta tag i problemet och lösa det, men drömmarna la det bara åt sidan, glömde bort det i den växande högen av "jobbigt". I hopp om att de skulle försvinna gick drömmarna bara vidare och låtsades inte om skuggan av "jobbigt" som lutade sig över dem med m